Att vara mecenat var något rika finansmän höll på med under första hälften av 1900-talet. Man skänkte pengar eller satte upp stiftelser för att hjälpa utövare av de sköna konsterna. Skälen till detta var, för att generalisera, ofta två – man ville naturligtvis framstå i god dager, men man
uppskattade och förstod även värdet både för samhället och därmed den egna verksamheten av det man bekostade. Sedan 1980-talet kallar vi mecenatskap för sponsring.

Dessvärre har värdet som utväxlas mellan de två parterna i ett sponsorskap allt oftare urvattnats till att den sponsrande parten ger pengar och den sponsrade parten ger tillbaka en logotyp på ryggen av matchtröjan. Det är inte sponsring. Det är att köpa en ofta väldigt dyr reklamplats, att jämföra med en annons i tidningen eller på Facebook. Man köper sig plats. Ju mer man betalar, ju mer plats får man. Och betalar man riktigt bra kan man få åka med på sponsorsresa.

Det är naturligtvis inget fel att som företag byta pengar mot plats med idrottslaget man älskar. Men som marknadsförare och kommunikatör ser jag ofta hur ett sponsorskap skulle kunna bli ett mycket bättre marknadsföringsverktyg för den som sponsrar, samtidigt som den sponsrade får nya möjligheter. Ett i dag kanske uttjatat exempel är hur vitvarujätten ELON som sponsor till Gothia Cup bygger upp Sveriges största mobila tvättstuga på Heden i Göteborg. Där kan nästan 1 600 lag få sina kläder tvättade och torkade under turneringen. Gissa vilka som gjorde störst nytta, visade vad de gick för och blev mest omskrivna – de med loggan på match-tröjan eller de som tvättade den?

Själva sponsrar vi Gina Tricot Grand Prix genom att sitta med i ledningsgruppen, ta ansvar för marknadsföringen där vi bland annat producerar det årliga magasinet, utvecklar hemsidan, skyltar och annonser i hela Borås.

Givetvis är vi flera från Beyond på plats under GTGP, både under engagemangen och tävlingarna.
Vi ses väl?